Imorgon är set dags igen. Då är det en vecka sedan operationen och därför också dags att jobba igen. Lika bra det. Hemma blir det inte mycket vettigt gjort. Alice vill helst ligga i knät hela tiden och då blir jag fjättrad till soffan.Jag har i vartfall varit duktig med sjukgymnastövningarna och gått en liten promenad varje dag. Hoppas att det ger utdelning i återhämtningen.

Jag testade detta för ett tag sedan. Var väldigt nyfiken men också orolig för hur slutresultatet skulle bli. Jag är faktiskt nöjd med resultatet. Det ser ganska naturligt ut faktiskt. Men usch vad hemskt det var att göra. Det västa var inte smärtan utan vetskapen om att en nål rispade i skinnet så nära ögat. Tänk vad ett litet darr på handen skulle kunna göra! Hade svårt att ligga still. Kände bara för att dra undan huvudet och springa därifrån. Jag kommer aldrig klara att göra om det. Hållbarheten är 3-5 år och sen ska man egentligen göra om det. Dessutom vågade jag bara göra det över ögat - inte under. Jag får alltså fortsätta måla mig under ögat om jag vill ha en fullständig inramning av ögat. Smällar man får ta.

Mitt första inlägg. Hur gör man? Är hemma från jobbet pga höftledsoperation och har tid att pyssla med sånt här. Tänkte att jag skulle skriva när andan faller på. Tror att det kan bli en salig blandning. Ibland filosofiskt, ibland personligt. Läste en sorglig blogg nyss om en ung mamma som hade cancer. Bloggen avslutades med att en vän rapporterade att hon hade gått bort. Genom en blogg kan man uppenbarligen få ta del av saker som man annars slipper om man själv eller ens nära inte har drabbats.